Här kommer ett riktigt jävla depp och gnäll inlägg, vill ni inte läsa så bläddra ner eller gå in på en annan sida, men jag behöver skriva av mig.

 

Satte mig nyss här och skulle börja skriva och då började jag tänka på allt det dåliga och det slutade med att jag har suttit och bölat i en kvart och nu behöver jag typ inte skriva av mig längre..

Det finns så mycket jobbigare saker som händer runt om mig, vänner kommer och går och jag vet inte alls vem jag kan lita på längre. Även folk som har stått mig nära länge har börjat glida ifrån mig sakta men säkert och det finns inget som är jobbigare när ens bästa vänner börjar försvinna, men antar att det är väl så, man börjar i gymnasiet, skaffar nya vänner och får nytt umgänge och dom flesta brukar ändras på sig då, men jag hatar det. Fast jag är ju inte heller samma oskyldiga lilla tjej som jag var för ett par år sen, jag har blivit väldigt mycket annorlundare nu, har lärt mig att stå för mig själv, att man inte ska lita på alla och att man inte ska bry sig om vad andra tycker om en för det tar alldelles för mycket tid av min tid och tiden går så sjukt snabbt nu så man hinner liksom inte med sånt, känner liksom att det var nyår för 2 veckor sen men det är mer än 3 månader sen, helt sjukt. Kommer ihåg när jag var 15 år och snackade alltid om att det är så jäkla lång tid kvar tills jag fyller 18 men tiden har gått så snabbt så jag har inte ens märkt av att det har gått 3 år sen, tyckte att det bara gått ett par månader eller något..

Vad jag försökte komma fram till innan jag började snacka om att tiden går så snabbt är att jag har växt upp och blivit vuxen, eller iaf "vuxnare" jag anser att man alltid kan växa mer som person.

 

En annan jobbig sak som tar väldigt mycket tid av mig är min huvudvärk och nu tänker säkert ni att jag alltid snackar om min huvudvärk och att det inte kan vara så jobbigt som jag klagar. MEN helt ärligt så är det jäkligt jobbig huvudvärk, jag kan liksom inte göra något, skrattar jag så känns det som om att huvudet ska sprängas, gråter jag så sprängs huvudet osv, kan knappt klä på mig längre för att jag har ont och vad som chockar mig mest är att läkarna inte hittar något fel men något måste det ju fan vara. Och det är inte så att jag är känslig när det gäller huvudvärken, har haft huvudvärk nästan varje dag sen 4an och det är 8 år sen men på senaste så har det blivit så sjukt mycket jobbigare. Nu kan jag inte längre heller koncentrera mig på skolarbeten och jag är inte en sån som pluggar men ibland behöver man ju det men jag har ingen ork, jag orkar inte ens gymma längre. Allt som är lätt i vardagen känns som ett helvete för mig. Av att gå från mitt rum till toaletten är sjukt jobbigt, förstår niiiii?

 

Helt ärligt så kändes det inte bättre av att skriva av mig.. Funderar på att ringa och boka en tid hos en psykolog, jag vet att jag inte är ensam om mina problem, men jag känner att jag är klar här på jorden, jag vill inte leva längre....